Put A Egg On It

Källa: Magculture blog

17.07.2011 • Postat i: Typ papper • Kommentarer stängda

Roots-rock until the cow…

Plats: Hangmatta Streetwear, Södermannagatan 21. (Fri entré och gratis öl till tidiga besökare.)

27.06.2011 • Postat i: Affischer, Musik • Kommentarer stängda

Rip Big Man

Kanske en av rockhistoriens bästa skivor. Kanske ett av rockhistoriens bästa skivomslag. Kanske en av rockhistoriens bästa sidekick.

På framsidan av Born To Run syns Clarence Clemons bara i halvfigur. Men förtjänade någon annan än Springsteen från E Street Band att vara med på ett skivomslag så var det Clemons. Hans kraftsaxofon var lika viktig för Sprinsteensoundet som munspelet var för Bob Dylan under hans tidiga karriär.

Vissa legenders bortgång är svårare att acceptera än andras. Clarence Clemons dog 69 år ung.

20.06.2011 • Postat i: Musik • Kommentarer stängda

Hur var namnet?

Ett namn är något man kan gilla, eller inte gilla, men med tiden anpassar man sig oftast och accepterar namnet som det är rätt och slätt.

Ett band kan egentligen heta vad som helst, vilken också understryker att namnet är underordnat musiken. Det är helt i sin ordning.

När jag första gången läste att basisten Dan Berglund döpt sitt nya band till Tonbruket fick jag en lite olustig association till någon blåsorkester på en kommunal musikskola. Blåsorkestrar har en förkärlek för namn som Tonflödet, Tonknäckarna, Tonblåsarna etc. Tonbruket lät i mina öron lite fel i förhållande till den musik jag förväntade mig.

Tonbrukets nya skiva heter Dig it to the end. Och det är illustratören Jesper Waldersten som skapat den suggestiva bilden och även varit delaktig i valet av skivans tittelspår. Men precis som med bandnamnet ryser jag till en smula när jag ser ordet ”Dig” i detta sammanhang. Egentligen kan jag inte riktigt säkert säga varför, men denna gång associerar jag till något i historien. I den moderna jazzens begynnelse ”diggade” man musiken och den trendkänslige Miles Davis döpte 1951 en skiva tillsammans med Sonny Rollins till just Dig.

När Sonny Rollins var i Sverige i samband med att han fick Polarpriset 2007, fick han frågan om vilken fråga han var allra mest trött på: Han svarade: ”You dig?”.

Ord som ”dig”, ”hot” och ”cool” kan man ibland se på nyproducerade jazzaffischer, som sannolikt tagits fram av en jazz-novis som sneglat på en skiva med Louis Armstrong som referens.

Tonbrukets musik låter nu inte alls förlegad eller gammalmodig, snarare motsatsen. Men man ska ändå inte underskatta det lilla ordets kraft och betydelse för helheten.

27.05.2011 • Postat i: Musik, Språk • Kommentarer stängda

Bye, good ol Rosewood

Det nya typsnittet Davison Baroque, anpassat för ”photo-lettering”, känns ju som en trevlig uppdatering av det beprövade Rosewood (Adobe).

Designer: Dave Davison

Källa: House Industries

25.05.2011 • Postat i: Typografi • Kommentarer stängda

Då var det dags igen

Sofo Night på torsdag. Vi spelar ca kl 20-21.

25.05.2011 • Postat i: Affischer, Musik • Kommentarer stängda

Viking på GQ:s etta

Det är stort att hamna på GQ:s (US) omslag. Riktigt stort. Skarsgård delar finrummet med namn som Connery, Hoffman och Depp.

18.05.2011 • Postat i: Ingen kategori, Typ papper • Kommentarer stängda

Affischer, planscher, posters

Affischer är ett litet gissel. Speciellt om man samlar på dem. Mitt intresse för affischer började nog redan i tonåren när jag tapetserade pojkrummet med posters av mina rockhjältar. I den första egna lyan hängde mest filmaffischer med filmklassiker som Taxi driver, Chinatown och Diva.

I min andra lägenhet prydde kultaffischer som Sture Johannessons ”Tjejen med hashpipan” och ”Gevalia dricks mest” av Kjartan Slettemark väggarna. För övrigt en affisch som jag i ett svagt ögonblick sålde till en polare för några hundra. Jag påminns om min dåliga affär varje gång jag sitter i hans kök där affischen fortfarande hänger och ökar i värde för varje dag.

Idag har jag en Cassandre i storformat och den svenska originalaffischen till Jules och Jim från 1962 på väggen. Kruxet med mitt affischintresse är att jag även har minst ett femtiotal affischer i rullar som samlar damm. Några är bra, andra är mest intressanta och några är rätt värdelösa faktiskt. Men ändå inte så dåliga att jag klarar att slänga dem. (Ungefär samma problem som jag har med mina gamla utslitna sneakers).

Få prylar är så osmidiga att hantera som affischer. Man kan möjligen tillverka en gigantiskt mapp för att slippa rullarna, men var ska man i så fall förvara den? Eller så kan man och skaffa en butiksvagga med en platstficka för varje affisch, men vem skulle egentligen bli glad av att bläddra i den? Känns inte bra det heller. Nej, affischer ska sitta uppe och helst i ram med glas som skyddar mot solblekning. Med andra ord så känner jag att tiden blivit mogen att förfina mitt specialintresse: Bara en affisch som är snygg, unik och värd att ramas in ska från och med nu finnas i min ägo.

16.05.2011 • Postat i: Affischer • Kommentarer stängda

Unika jazzaffischer i nytryck

Att hitta jazzaffischer är svårt. Att hitta snygga jazzaffischer är typ omöjligt. Därför gör Swejazz en god gärning när de nytrycker Sten Starkenbergs stilrena 60-talstaffischer från jazzklubben Gyllene Cirkeln.

850 kr med ram, eller 700 kr utan ram är det preliminära priset för en affisch.

16.05.2011 • Postat i: Affischer, Design • Kommentarer stängda

Någon gång, någonstans

Vet inte riktigt säkert.

11.05.2011 • Postat i: Foto • Kommentarer stängda