• News / Blog
• Work Samples
• Info

www.spoon.se

info[at]monsundesign.se

Väl mött! /Tom

Det var i det nystartade magasinet Miss World, som jag först läste att legenden Garth Hudson skulle spela på Peace & Love-festivalen i Borlänge. Nyheten var inte bara oväntad, den var på gränsen till overklig. Garth brukar inte vara i Sverige. Han brukar inte vara i Europa heller. Att han nu tagit sikte på Borlänge har att göra med att gamle spelkompisen från The Band, Levon Helm, sorgligt nog lämnat oss i våras. Helms bortgång har uppbringat ett nytt intresse för The Band, och den person som tagit initiativet till att Garth Hudson flugits över från Woodstock är värd all beundran.

Garths akt på Peace & Love gick under rubriceringen ”A Tribute to The Band with special guests”. Det lockade ska erkännas, men varken tributen eller gästerna, fru Hudson inkluderad, hade i ärlighetens namn behövts. Jag hade lika gärna lyssnat på Garth solo. Men ingen skugga ska heller falla på gruppen Deadmen, som tappert agerade kompband då gästartisterna fick tolka The Bands låtskatt.

Att ”jamma” på Peace & Loves största scen utan riktig soundcheck är dock vanskligt. Och när en räv som John Hiatt har uppenbara problem med medhörningen blir man ledsen. Men The Band-hyllningen med nestor Garth bakom klaverinstrumenten har tack och lov sina ljusa stunder. Den kanske ljusaste är när Anna Ternheim tolkar Long Black Vail. För plötsligt sitter kompet som det ska, och Garth, som börjat sjunka oroväckande djupt i sin pianofåtölj, sträcker på sig i en gest som säger, ”I like”.

Då låten klingar ut är jag tårögd. När det hände senast vet jag inte. Jag vet dock att tårarna betalade för både festivalbiljetten och resan till Borlänge.